Som 13 åring köpte jag skivan ”Roots and wings” med Jill Johnson. En artist jag hade fastnat så för med en musikstil jag aldrig tidigare lyssnat på. Men ”Roots and wings” gav mig så mycket mer musik än tidigare skivor jag lyssnat på. Plötsligt satt jag och lyssnade på texterna på ett helt annat sätt. Fastnade så för titelspåret, en historia om 18 åriga Rose mot det vuxna livet med mottot ”Just because you have roots, doesn´t mean you can´t have wings”. Att det ena inte behöver utesluta det andra har följt mig sedan dess.
Det speciella med country är just att alla låtar är som en film i miniformat, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Musik blev plötsligt ett intresse, tack vare Jill. Men jag var ganska ensam om detta i min ålder och jag uppfattade att vissa i klassen ansåg detta lite udda att ha Jill som idol och såg det som en besatthet. Att jag hade kunskap om andra artister eller annan musik var nog inget någon annan tänkte på.
Men jag är så glad över att jag alltid vågat stå på mig och erkänna att jag tycker att Jill Johnson är så bra! För åh vad mycket upplevelser det har gett mig under 10 år nu! Eftersom jag inte kände någon annan som gillade Jill sökte jag mig till hennes forum på nätet. Gick på signeringar i köpcentrum på egen hand och gick fram till de två jämnåriga tjejerna längst framme vid scen.
10 år senare är vi nu plötsligt ett gäng tjejer där ingen av oss kände varandra tidigare och alla har vi samma kärlek till Jill och hennes musik. En häftig gemenskap som jag hoppas håller i sig i minst 10 år till!
Den här helgen har nog varit vår bästa någonsin. Haft en så roligt weekend i Eskilstuna tillsammans med de andra, sjungit och dansat till Jills fantastiska spelning på park festivalen, druckit drinkar och bara skrattat och haft så roligt! Tack tjejer!
Från Jills insta och facebook:
Min tjejer! Mina ”Jills Angels”! Tack för den farliga drinken och för att ni finns
Frida Wall 